Meny

Regionombud – Västerbotten Norra och regionombudsansvarig
Cristher Sandström

Cristher Sandström
Bastunäs 31
936 91 Boliden

Tel hem: 0910-581540
Tel mob: 070-3711894
e-post: crilos@spray.se

Jag heter Cristher Sandström och bor utanför Boliden i Västerbotten. Jag har nått mogen ålder och blir helsponsrad av staten 2011.

Min familj består av hustru Louise, som varit min trogna kamrat i 43 år, samt två döttrar och ett barnbarn. Naturligtvis består familjen också av Bretoner, just nu har vi två tikar, Tråslettens Extra och Suhlegan Dibla. Vi är inne på vår fjärde breton och är helnöjda med vårt val av ras.

Jag har sedan ett par år varit ansvarig för alla regionombud i Sverige och vill nu prova på att inneha den uppgiften själv och jag hoppas att jag ska kunna hjälpa medlemmarna i Västerbotten på ett bra sätt. Tommy Lundqvist , som bor i grannbyn, delar uppgiften med mig.

Mina minnen från jakter och jaktprov är många och nästan alltid trevliga att tänka tillbaka på, också händelser som inte var så kul just när de hände blir till något man kan skratta åt.
Jag minns t.ex mitt första jaktprov som jag deltog i, vi hade då en hanhund som hette Scott, en gosse med ett härligt klipp i steget och en mycket stark jaktlust. Provet gick på Tjäksa utanför Adolfström och ni som varit där vet att stigningen är i brantaste laget och tar ca en timme. Väl uppe skulle Scott, som då var unghund, släppas i första släppet. Det blåste hård motvind och jag såg att han redan hade ripvittring i nosen. Till saken hör också att han var känslig för vind och ville gå rakt på och långt. Nåväl, vi fick släpporder och Scott drog iväg rakt fram, ingen reviering här inte, och for som ett skållat troll över fjället tills vi snart knappt såg vi honom. Ca 700 meter bort fanns riporna han redan känt och han fattade stånd. Vi såg allt tydligt eftersom det var på en kal sluttning riporna satt och till råga på allt var det en flock fjällripor som tryckte i 15 sekunder sedan stack dom och det gjorde Scott också, en magnifik eftergång beskådad av både domare och alla som var med. Så mitt första jaktprov varade i ca fem minuter sen blev det koppling och hemgång, inte kul då men något att skratta åt idag. Efter detta har jag och min hustru gått många jaktprov med skilda resultat, från nollor till etta elit.

Att gå jaktprov är något jag gärna uppmuntrar all att prova på, man ska inte ta det alltför allvarligt utan se det som ett sätt att lära sig mer om sin hund samt att det blir ett mål att träna mot vilket gör träningen mera givande.

Jag hoppas att ni medlemmar känner fria att kontakta Tommy och mig i vilka frågor som helst som berör våra härliga hundar.