skip to Main Content
35. World Championchip For Pointing Dogs  Practical Hunting 25-27/10 2013  Croatia-Zadar

35. World Championchip for pointing dogs Practical Hunting 25-27/10 2013 Croatia-Zadar

 

Nu…. så har jag gjort det återigen!!

Att man gör ett misstag en gång som man inte har en aning om vilka konsekvenser det kan få, det är väl inte så konstigt. Men om man gör om detta så tyder det väl inte på en överdriven intelligens… och jag gjorde det igen??

Kanske det berodde på att uttagningstävlingen nästan var på hemmaplan och att jag och Elva åkte dit och blev uttagna. Eller så var det så att jag helt enkelt var sugen på att starta upp henne igen då hon förra året bara fick vara jakthund med allt vad det innebär med nästan lydnad.(Det är ju en jakthund och den ska det jagas med, detta förresten tycker sydeuropéerna är mycket märkligt att det tävlas med en hund som används i praktisk jakt)

Att lilla fröken duger på jakt och prov här i norden det vet jag men att hålla jämna steg med de allra  bästa hundarna i Europa och deras proffshandlers, då behövs det en stor portion tur också.

Att träna bort oturen är ju ett känt recept, så några fåglar på våra marker har det ju blivit för Elva nu efter fjälljakten men, att träna en så gammal hund…. Nää, hon kan ju, så detta blev det inte så mycket av då vi hade våra andra unghundar att träna.

Efter en förvånansvärd kort tid av tvekan tackade jag alltså ja till att åka med på detta spektakel som jag här efter kommer att kalla cirkusen, för det är baske mig precis vad det är.

Avresan…. från Trelleborgs hamn den 18/10 gick som planerat och efter en kort natts sömn i en liten hytt så anlände vi till Rostock tidigt på lördagsmorgonen för att fortsätta genom Tyskland, Österrike, Slovenien och till sist in i norra Kroatien där vi (läs Tommy Wingren) hade fixat så vi kunde träna en och en halv dag  några mil söder om Zagreb. Det skulle varit mer än 600 utsatta fasaner men var dessa hade tagit vägen, det undrar jag lite över ännu då markerna som vi gick på var helt enastående biotop för fasaner. Några stackare hittade vi men, inte så många som antagligen fanns..??

Att resa med bil är ju ganska så tröttande, både för folk och fä men detta klarades fint för alla och detta kanske pga., det fantastiska landskap som vi åkte genom. Att Balkan har världens tätaste stam av vild fältfågel förvånar mig inte för det var riktigt bra biotoper  för dessa var än man tittade, och att få se kustremsan över Zadar-regionen då vi åkte igenom sista tunneln genom Dalmatien var något alldeles extra.

Första…. tävlingsdagarna var på tisdag och onsdag då Mediterranen Cup eller för-VM skulle avgöras. Då detta är ett tillfälle att känna på provmarkerna så ställer i stort sett alla upp på detta. Markerna bestod av ett ganska så stenigt och magert landskap som bestod av taggiga buskridåer med högt gräs och buskar där emellan, alltså massvis med skydd åt fågeln. Elva och jag fick full släpptid första dagen men tyvärr ingen fågelkontakt,, Full släpptid är det långt ifrån alla som får så det var vi nöjda över. På onsdagens tävling så lyckades vi med att hitta en fasantupp som hon olyckligtvis kom för nära med en stöt som följd men detta var inom friminuten så detta räknades inte. Strax där efter så hittade hon en liten kull med rapphöns som hon skötte på ett utmärkt sätt och detta resulterade i ett 3 # eccelent och en delad 6:e plats i den totala Cupen 🙂

Svenska laget i Zadar 2013

Svenska laget 2013

 

Jag och Elva i väntan på VM-invigningen

Jag och Elva i väntan på VM-invigningen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VM…invigningen var på torsdagen med pompa och ståt på torget nere i centrum på Zadar med Medelhavet som närmsta granne. Alla lagen med dess deltagare presenterades och nationalsångerna avlöste varandra. Det som slog mig som håller på med ganska så mycket hundar var att på en yta av ett ordinarie svenskt stadstorg där säkert mer än 300 människor och nästan lika många hundar samlats, så hördes inte ett enda skäll, pip eller morr från vare sig hundar eller folk…. kanske något att fundera och tänka på för oss hundägare och uppfödare.

En skön kuliss att jaga mot

En skön kuliss att jaga mot

 

Fredagen…. och första VM dagen började som vanligt, med för oss nordbor i ett  totalt kaos vad gällde tidshållning och avfärd. Faktiskt var det bättre än i Frankrike 2011 men med bara lite vilja så hade detta gått att göra på ett sätt som vida skulle överträffat det som blev. Väl i provmarkerna så var det tyvärr svårt att se de andra startande ekipagen. Taggiga buskar och björnbärssnår var i vägen mest hela tiden, så det blev att hålla sig i skuggan och försöka vattna hund och sig själv , då det där bara var 24-25 grader varmt… phuuu!!!  I vårt parti med 15 startande par var det bara ett ekipage som kom för fågel och fick fågeltagningen godkänd. Elva gick bra och vi fick extratid denna dag. Detta får man om hunden går för ett excellent och om det inte bevisligen fanns fågel under ordinarien tid i släppet.

Väl i extratiden så fattar Elva efter 14 minuter (extratiden brukar bara vara i 5min) ett stramt stånd, ganska så långt ut och jag amäler till en av flankdomarna och sätter högsta fart mot henne. När jag har ca: 30 meter kvar så kommer parkamratens hund och blåser förbi både mig och den flåsande domaren som krokat på mig i min väg mot Elva, och springer fram och nästan går förbi henne, men hon fortsätter att lyckligtvis stå helt stilla. Några väl valda ord om denna hund förpassar honom i alla fall bakom oss (konstigt att en holländsk hund med en italiensk handler förstår svenska svordomar??) och jag kunde gå fram och resa. Att få fart på Elva var ju inget problem så efter mitt avancekommando fräste det bara till och rakt igenom en liten buskridå som fåglarna tagit sin tillflykt till. Fåglarna lättar och Elva sitter som ett ljus på andra sidan av denna busken..

Elvas bror och den andre som fick veta hur svenska svordomar låter

Elvas bror och den andre som fick veta hur svenska svordomar låter

Perfekt här i norden, men tyvärr inte här. Busken var nog 80 cm vid och Elva borde stannat på framsidan eller möjligtvis i busken för att bli godkänd fick jag förklarat av domaren. Alltså diskvalifierad pga, eftergång. Marginalerna är små men det är bara att gilla läget??

Lördagen….är egentligen fridag men det är samtidigt den dagen som St:Hubertus avgörs och jag var naturligtvis på plats för att serva och stötta en av de svenska deltagarna. Efter en lång väntan intill ett litet kapell från tidigt 1500 tal som var uppsamlingsplats i detta parti så  blev det äntligen Jimmy och Elsas tur och väl framme vid provmarken så såg vi en fasantupp som slog i ett höggräs några hundra meter ut. Efter den obligatoriska presentationen av sig själv och hunden som den deltagande ska hålla för domarna, så bar det iväg. Att Jimmy ville jaga i medvind tyckte domarna var lite konstigt men då tuppen hade landat åt detta håll så var det ganska så effektivt då Jimmy redan efter 10 minuter hade en fågel i säcken. Tyvärr så hittade inte Elsa någon mer fågel så efter de 20 minuter som man har på sig så stod Jimmy och Elsa som tvåa i det partiet efter att alla hade startat. Den som vann till slut var den som Jimmy blev slagen av i sitt parti med endast 3 poäng, men en alldeles strålande 3:dje placering totalt var det bara att lyfta på hatten och ge Jimmy och Elsa en väl värd grattiskram.

Tredjeplats i St Hubertus både i lag och individuellt

Tredjeplats i St Hubertus både i lag och individuellt

 

Falkenering är stort här nere

Falkenering är stort här nere

 

 

 

 

 

 

 

Söndag…. och sista tävligsdagen började som vanligt, och efter att ha tappat bort en stor  del av gruppen på väg ut så kunde vi till sist komma igång. Det var lite svalare denna dag (bara  ca:20 grader i skuggan) och denna dagen så kunde allt ske. Det hade ju bara blivit en enda pristagare på fredagen med ett tres bon (2:a pris) och nu så gällde det att satsa. Elva gick denna dag som jag tycker riktigt bra men tyvärr så fann hon inga giltiga fåglar. Hon hade ett stånd på några vaktlar som hon skötte bra men dessa räknades inte, så med detta och ett kort tomstånd som hon förövrigt löste själv blev det inget mer.

Efter den sedvanliga och ganska så långdragna  prisutdelningen och den efterföljande banketten på kvällen blev det kudden ganska så  tidigt. Det vi Bretonägare kan glädja oss åt är att överst på prispallen så stod det en fransman med bretonen Dollar och även på tredje plats så tror jag det blev en breton från Ukraina med en serbisk Handler.

Etta i VM från Frankrike med Bretonen Dollar

Hemfärden… påbörjades redan klockan 04,30 på måndags morgonen och detta förlöpte riktigt bra tills vi blev hejdade av en riktigt allvarlig trafikolycka på gränsen mellan Österrike och Tyskland. Där stod vi nog stopp i nästan 2 timmar och det var ingen rolig syn att se en lastbil med hytten två meter in på flaket. Sedan så fick vi reviera oss hem på bästa fågelhundsmanér genom hela Tyskland och jag tackar Jimmy som köpt en riktigt smart GPS som tog oss förbi de allra flesta trafikolyckor som inträffade på vägen till följd av stormen Simone som hade drabbat delar av vår resrutt ganska så hårt. Att köra de sista milen hem där man kände igen varje kurva var riktigt skönt för att inte tala om att svänga in på gårdsplanen och välkomnas av resten av hundarna och naturligtvis Johanna. Man kan ju tro att man skulle vara trött på detta med fågeljakt nu , men redan nästa dag var vi igång igen… men denna gång på vår egen mark… Det är ju en alldeles ny förmåga i huset och ska jag åka ner någon mer gång då blir det nog med Aska eller Demi dvs. om inte Johanna startar Aska själv, men vägen dit är lång, krokig men mycket mycket rolig.

Vill… på detta vis tacka alla som har hört av sig och hållit både tummar och tassar, och gett allt stöd till mig och Elva…

Peter och Elva

Här tillbringades det många timmar…

 

Back To Top