Anna Norén

Under hela min uppväxt hade jag en stark önskan om att få en hund. Min Pappa var jägare och ville självklart ha en jakthund. Men min Mamma är livrädd för hundar. Så vi hade aldrig hund i familjen. Så fort jag hade råd, efter att flyttat hemifrån, köpte min nuvarande man och jag en Stövare. Vi tog två valpkullar på Stövaren. Några år senare blev det en Vorsteh också. Sen har vi fortsatt med hundar, jag har svårt att tänka mig ett liv utan hundar.

Min dotter som växt upp med hundar i huset, skrev vartenda år överst på sin önskelista att hon ville ha ”en egen hund”. När hon var 12 år, var det dags att köpa en ny hund. Vi tyckte att vorsteh inte var en bra hund för en 12-åring. Så jag letade efter en ny ras som man kunde ha nytta av i jakten, som ändå var en söt flickhund som funkar med agility. Då hittade jag Breton och vi har nu helt fastnat för rasen Breton, även om dottern slutat med att tävla agility för länge sen. Vår första Breton blev Suhlegan Speedy. Breton var helt rätt val! Glada, pigga, goa familjehundar som ändå är fantastiska, arbetsvilliga jaktmaskiner. Fågeljakt på fjället anser jag vara jaktens formel ett. Så då är ju valet av hundras given! Nu är vi inne på vår fjärde Breton och vår numera vuxna dotter har också en Breton.

Vi har haft två Bretonkullar och hoppas att det blir fler. Vår kennel heter Ripvidet. Fiskonfjällets Kira är vår avelstik idag.

Genom Bretonklubbens olika aktiviteter, har jag fått många nya trevliga, nära vänner. Det är verkligen roligt att t ex gå på ett jaktprov tillsammans eftersom det är så bra stämning inom Bretonkretsar. Vi ses på fjället!