Apportering med Kassie (del 2 av 4)

Detta är en artikel ursprungligen skriven för BretonBladet 2022-2

Nu så har Kassie blivit 5 månader och apportleken fortsätter. Det ligger fortfarande en massa saker på golven hemma som hon springer runt med men dessa är det väldigt sällan som vi använder till just träningen, om det nu är träning som vi gör med henne.

När Johanna håller på en liten stund med henne varje dag så är det några saker som vi använder och dessa är och blir inga leksaker för henne. Då är det lite mera allvar och det är endast då som hon får höra ordet apport och då bara när vi har henne under full kontroll. Allra mest så använder vi två ihop tejpade slangbitar som är lagom tjocka och väldigt lätta att få in i gapet på henne om hon inte skulle vilja gripa själv. Hon får ha den där i några sekunder och släpper på ett loss kommando. Naturligtvis så får hon väldigt mycket beröm då hon gör som vi vill. Skulle hon plötsligt släppa så tystnar berömmet och saken åker in i munnen igen med nytt beröm. Vi delar som så många andra in apporterings träningen i tre faser.

Hålla, Bära, Gripa…   och just nu så är det hålla utan att släppa förrän kommando ges som vi lägger vikten på. Att bära apporten under lydnad kommer så fort som hållandet sitter på plats.

Naturligtvis så kastar vi saker till henne, men det är för att de tycker detta är roligt att söka och finna det som är kastat, men då använder vi aldrig ordet apport.

När vi börjar använda detta kommando och vi kastat iväg något, så är vi så säkra på att detta funkar och att hon kommer att hämta, men fram till dess så skickar vi bara med vårt frihets kommando som är ett JAA.

Vi har nog varit lite lata med själva träningen för hon är inte riktigt så långt framme som vi kanske önskat. Hon är verkligen ingen labrador, några gånger tycker hon är roligt men tappar sedan lusten, så det gäller att sluta i tid.

Fram till nu så har hon inte fått apportera så mycket fågel, men nu så får vi inventera frysboxen och plocka fram lite lämplig fågel. 

Detta har hon tidigare tyckt varit riktigt spännande. Hon ska ju vara en fågelhund så det är väl kanske inte så konstigt. Rapphöns eller annan fågel som är i denna storlek använder vi när de är i denna ålder som Kassie är, men snart nog så får vi plocka fram Fasan eller Knipa.

Nästa gång som jag skriver om Kassie så borde hon närma sig 10 månader. Då får jag hoppas att Johanna gjort jobbet som krävs. För då är det ju mitt i fågelsäsongen och då vill hon nog ha levande fågel framför sig då hon ska tränas. 

Sitter apporten så kan ju kanske husse få skjuta också.

Trevlig sommar alla.

Peter Nilsson och Johanna Olofsson
Almkullens Kennel