Apportering med Kassie (del 3 av 4)

Detta är en artikel ursprungligen skriven för BretonBladet nr 2022-3.

Nu är Kassie 8 månader och apporteringsträningen håller på för fullt.
Vägen har varit lite krokig men banne mig.... hon har på det sista varit riktigt duktig och hämtar och lämnar av riktigt hyggligt för att vara i den åldern som hon är.

Vägen har varit lite krokig skriver jag, ja hundar är ju individer och alla kräver lite olika givor. En del är riktiga spontanapportörer och andra är lite svårare att övertyga om att göra som husse eller matte vill. Kassie har varit någonstans på mitten i den skalan.

Vi (Johanna) har lagt ner en hel del träning med den dummien som vi börjar med (några ihop tejpade slangbitar) och börjat med detta både inomhus och utomhus. Innanför husets väggar så tyckte hon att detta var jätteskoj och hon blev snart riktigt duktig på att både hålla, bära och gripa de olika dummies som hon erbjöds under mattes stora jubel och beröm.

Utomhus var det bra mycket svårare för henne (Kassie) att hålla focus på vad som skulle göras.

Till saken hör ju att vi bor ju på landet och hundarna kan gå ut genom en hundlucka när de vill till en liten inhängnad och där kan de se både kanin, fasan, änder och alla andra tänkbara djur som kommer och hälsar på. Detta är ju såklart spännande och gjorde apporterings träningen lite utmanande för henne.

Det räckte att Johanna tog på sig sina skor i hallen för att Kassie skulle föra över sitt focus på att studera dessa djur lite närmare och inte bry sig om apporterings träningen så som det var tänkt.

Som tur är så kom Johanna på ett sätt att ta sig över detta problem. Hon satte på sig skorna, Kassie blev förväntansfull och trodde förmodligen att nu så ska vi gå ut, men med skorna på så gick hon in i huset och fortsatte träningen med apporteringen där stället och sedan så gick detta ganska så snabbt att hon kom över detta med förväntningarna när skorna kom på.

Idag så är hon (Kassie) en helt ok apportör för att vara i den åldern som hon är. Hon hämtar för det mesta det som kastas men vi använder bara ordet apport när vi kan åtgärda om hon eventuellt inte skulle ta det som kastats. Vårt frihetskommando ”Jaa” är det som används för det mesta då hon ska hämta något. Med detta så förstör vi inte kravet i apportkommandot, för när vi väl använder detta ord så är kravet där och hon kan inte välja själv utan då ska hon ha något i munnen.

Johanna och Kassie

Foto: Johanna Olofsson

Mycket jobb med träningen återstår ju, för detta med apportering är för det mesta ingen kvickfix på bretoner så som det kanske kan vara på en specialist som en labrador.

Det gäller ju att komma dit hän att de alltid apporterar när husse eller matte vill och inte bara när de har lust själva. Att bli bjuden på andjakt i november som apportör är inget vidare om inte hunden apporterar de fåglar som hamnar i vattnet. Då är det väldigt bra om de hämtar på kommando och inte när de bara själva har lust.

Vad gäller avlämningen av apporten så ser ni på bilden att vi låter Kassie än så länge leverera den på två ben och riktigt bjuda den till oss. Detta har fungerat riktigt bra, för övningen är ju inte slut förrän vi tar den ifrån henne med ett loss, och det är lättsamt att ta den i den positionen och hon slipper ju släppa den vid fötterna när hon kommer fram som en del varelser gör.

Vi har nu flyttat focuset på apporteringen till träning på levande fågel, som är den roligaste biten som vi tycker med detta att ha fågelhund. Men efter en fågeltagning så blir det en kastapport som hon får göra om husse kommit ihåg att ta fram en fågel och då blir det ju lite extra svårt igen. Hon vill ju sträcka ut och eventuellt finna fler fåglar. Det är ett evigt kämpande, men skoj när det lyckas. Målet är nu delvis nått med Kassie och husse kan skjuta fågel för henne för hon apporterar faktiskt.

I nästa avsnitt av denna följetång (Apportering med Kassie) hoppas jag att kunna visa någon av de första jakterna med Kassie och då hon förhoppningsvis apporterar någon fågel som husse har fält. Det kommer att bli slutet på denna reportageserie som Mats Ryderheim bad mig göra.

Nu har vi ytterligare en liten valp i huset. Lyra, som hon kommer att ha som arbetsnamn, kommer vi att göra ungefär som med Kassie vad gäller apporteringen men inte säkert. Hundar är individer och alla behöver olika givor så det som passade med Kassie behöver inte alls funka på Lyra.

Men så här långt vad gäller Kassie och hennes apportskills.
Bra jobbat Johanna!

Peter Nilsson och Johanna Olofsson
Almkullens Kennel

Foto: Johanna Olofsson
På bilden är det en massa dummiesar och det är dessa som Johanna använt sig av i träningen. Som synes så är det några stycken och dessa är i både olika storlek, tyngd, form och material för att till sist bli riktig vara dvs. kanin eller fågel, det är ju dithän som vi vill komma.