skip to Main Content

Regionombud i Jämtland/Härjedalen
Frida Törnberg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Frida Törnberg
Södra Hålland 248
83794 Järpen 
Tel: 073-082 94 05
Mail: Frida.Tornberg@apoteksgruppen.se

Hej

Frida Törnberg heter jag och bor i Åre tillsammans med min sambo Mikael och våran breton Eero.

Jag jobbar som egenvårdare på Apoteksgruppen i Järpen och Åre.

Jag är född och uppvuxen i Edsbyn i Hälsingland, jakt har alltid funnits i familjen likaså hundar. Jämthundar då pappa var älgjägare och när jag var 10 år så fick jag min egna hund, en Cavalier King Charles. 

Sommaren 2012 flyttade jag och Micke upp till Åre då han skulle plugga till Vildmark och Äventyrsguide. Det var kärlek vid första ögonkastet och vi blev kvar och har inga planer på att flytta härifrån.
En längtan efter hund har funnits hela tiden och jag har försökt övertalat Micke i alla år att skaffa en hund, så kom då en dag sommaren 2017 då han sa. Ja vi kan skaffa en hund på ett villkor. Det ska vara en jakthund, en stående fågelhund.

Där började letandet, vorteh är för stor, pointer är lite för mycket, munsterländer lite för tuff. Mitt i detta googlande kom den upp. Breton, stor hund i litet format. BINGO!

Vi hade aldrig träffat en breton någon av oss men det kändes mer och mer rätt desto mer vi läste. En parning hade gjorts mellan Almkullens Akira och Suhlegans Jagger.
Vi förstod att det var bra föräldrar av den meritlista som fanns och skickade iväg ett mail till Stefan och Maria Hörnlund som har Fiskonfjällets kennel i Vilhelmina. Vi hade förstått att efterfrågan på bretoner var stor men vi chansade. Efter några samtal över telefon så fick vi berättat för oss:  -Ni har en hane som ligger här i valplådan.

Lyckan var total! När valparna var sex veckor så tog vi husbilen till Vilhelmina för att hälsa på, det var första gången vi träffade en breton på nära håll och det kändes så 100% rätt! Och när lilla Eero somnade i Mickes knä så brände lyckotårarna. De två veckorna tills vi skulle få hem Eero var de längsta två veckorna i livet.

Idag är han en stor bretonkille på nästan 19 kilo. Han och vi lär oss fortfarande varje gång vi är ute på fjället, han gör sitt absolut bästa men när man aldrig ägt en stående fågelhund innan så har matte och husse gjort många blunders och fel på vägen. Men det är verkligen en fröjd att vara på fjället tillsammans.

Maria och Stefan peppade på oss att starta jaktprov och det är mitt absolut bästa tips till alla nyblivna bretonägare. Åk på jaktprov! Man lär sig massor, tips och råd från alla håll. Alla vill varandra så väl och det finns inga sura miner gentemot varandra..
Så med Eero fick vi inte bara en underbar fyrbent familjemedlem vi fick också vänner för livet i bretonklubben.

 

Back To Top