skip to Main Content

Per-Ivar Norell.  Styrelseledamot, medlemsansvarig.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Per-Ivar Norell
Vretgatan 15
903 44 Umeå
Tel: 0702-24 94 17
Mail: medlemsansvarig@breton.se

Mail: smainto@gmail.com

Jag har alltid tyckt om djur oavsett typ och ras; ormar, får, kor, hästar, hundar, katter ja listan kan göras lång, men bortsett från nån sköldpadda i ungdomen så har vi inte haft några djur i familjen under min uppväxt. Mitt vägval i arbetslivet utgjorde inte heller en grund för djurägande, men till slut så händer det.

Min jaktliga karriär är ganska enkel. Det hela började med att jag följde med på älgjakt i tidig ålder samt nån enstaka gång tillsammans med nån kusin för att jaga småvilt. Jag var mest intresserad av fiske och tillbringade ganska mycket tid på och vid olika sjöar. Mina kusiner tjatade om att jag måste börja jaga med dem och då framförallt älgjakt. Efter den sista flytten, upp till Umeå 2007, så blev det dags att ta jägarexamen. Efter några år som älgjägare tyckte jag att det var ju ”sådär roligt”. Eftersom jag i mitt arbete som militär har en hel del timmar i skog och mark så blir själva upplevelsen att sitta still i skogen och vänta på en älg ingen speciell upplevelse, utom i den korta stund man faktiskt har en älg nära sig. Eftersom jag köpte en hagelbössa så upptäckte jag snart att det var mycket roligare att röra sig i skogen och jaga småvilt. Önskan efter en hund fanns där och då skulle det givetvis bli en Vorsteh.

2010 såg jag dock ett program på tv från USA där man visade Breton. Mina farhågor avseende ”Vorsteh som en stor hund med stort driv och lite vass”, behövde jag ju inte bekymra mig om med en Breton? Liten hund som var enkel att uppfostra med låg aggressivitet och stort ”please to will”. Perfekt kandidat! Eftersom vi redan hade hundgård på jobbet, som visserligen låg i träda men var lätt att rusta upp, så började jakten på en valp. Bretoner fanns ju i Sverige, så hur svårt skulle det vara?! Det tog tre år tills jag hittade en valp, innan tid och allt annat stämde. Jameson, 17 veckor, hämtades hem och av någon anledning fick jag ångra mina tankar om en ”lättuppfostrad valp”…

Jameson hade behövt en mer van ägare än mig, vilket dock har gett mig förmånen att växa som hundägare. Alla fel man gör får man igen flera gånger om och de timmar jag har lagt ner på dressyr är oräkneliga! Det här med jaktprov och utställningar har egentligen aldrig funnits i mina tankar, men när Jameson var 2 år åkte jag på mitt första jaktprov med träning i Tossåsen, mest med tanken på att titta hur andra gör och hur deras hundar agerar, kort sagt för att lära mig själv! Sen har det blivit en tradition och till slut efter ytterligare dressyr så fungerar han hjälpligt.

Efter ytterligare några år har det nu blivit en Bretonhund till; Smirnoff. Det låg en hel del research bakom det valpköpet och där jag har haft god nytta av min bästa lärare: Jameson.
Alla tankar på en Vorsteh är för länge sedan glömda och jag ångrar inte valet av ras även om det ibland har varit en prövning genom åren! Jag ser fram emot att få fortsätta att utvecklas som hundägare och småviltsjägare tillsammans med mina goda jaktkamrater.

Back To Top