skip to Main Content

Barbro Ågren -sekreterare

 

 

 

 

 

 

Barbro Ågren
Ytterocke 212
83791 Mattmar
Tel hem: 0640 45003
Mobil: 072 7174282
Mail: sekreterare@breton.se

Hej!

Mitt liv, inte som hund men med hund.

Jag är född och uppvuxen i Herrö, en by, omgiven av skogar och berg ca 1.5mil från Sveg i Härjedalen. Mitt hundliv började redan i krypstadiet med min fars snälla älghund som lekkamrat. Den första egna hunden var en Cocker spaniel vars största nöje var att motionera fältharar i Uppsalatrakten. Tityss, som hon hette, var också en mycket duktig skådespelerska. När hon gjort något olämpligt, t.ex. rullat sig i något vidrigt doftande som hon visste att matte inte skulle uppskatta, spelade hon så halt att hon måste bäras hem trots stanken. När hon sattes ner vid dörren och den öppnades sprang hon raka vägen till badrummet och hoppade i badkaret. Hon gillad alla sorters bad.
1992 när vi bodde i Rasbo utanför Uppsala, där det jagades älg, rådjur, hare och en och anan räv, köpte vi en liten münsterländer vid namn Wilma. Hon blev en mycket duktig eftersökshund och fick rycka ut både vid skadskjutningar och vid viltolyckor. Efter några år köpte vi ytterligare en münster, och började intressera oss för fågeljakt. Slumpen gjorde att vi hamnade i Gräftåvallen vid vårt första försök att jaga ripa på fjäll. Efter det var vi helt sålda på den typen av jakt och började söka efter en liten gård i närheten av Oviksfjällen. När vi hittade Ytterocke hade vi hunnit förlora Wilma och skaffat münsterländer nr tre, Fanta.

När Randi blivit gammal och det var dags att planera för nästa valp hade jag läst lite om bretoner och föreslog att vi skulle köpa en sådan. Min man accepterade med viss tvekan.
Så kom Kayenne in i vårt liv och vände upp och ner på det mesta. Hon var, och är fortfarande trots att hon blir 11 år till våren, en oooootroligt nyfiken rövarhund. Dessutom var hon som valp väldigt aktiv och helt utan hämningar. Min man sa, minst en gång om dagen under hela hennes första år: ”aldrig mera en breton!” Men som vuxen hon blev en härlig, intelligent, påhittig och duktig jakthund. Vår andra breton Carrera, som är systerdotter till Kayenne, var inte alls lika vild och svårtyglad som valp. Båda är duktiga, outtröttliga fågelhundar och härliga, roliga sällskapshundar hemma. Så slutet blev: en gång breton, alltid breton!

 

 

Back To Top