skip to Main Content

36* championship Pievo Santo Stefano, Toscana Italy 25-27/10 – 2014

Nu så… äntligen hemma i swedala igen..

Det får ju bli en liten resumé från årets äventyr i VM -cirkusen även denna gång… hoppas att ni står ut, i annat fall så sluta läsa här..

Allt ihop startade ju på Långtora den 22/9 då det var uttagning och i år så tror jag det var 16 hundar med hugade förare som ville vara med. När uttagningen var klar så var det fyra ekipage som domare Patrik Sjöström  utsåg som dagens bästa och däribland så var det min Elva och Michael Sjölanders Klimp. Skoj… Två Bretoner av totalt fyra hundar som ingick i laget + Agneta med sin Lexus som skulle vara med i Hubertustävlingen för damer..

 Första steget var avklarat och nu så gällde det att övertyga chefen på jobbet om viktigheten av en plötsligt påkommen ledighet….

Även denna gång så hade vi anmält oss till de tävlingar som heter Medelhavscupen. Det är ett alldeles utmärkt sätt att få starta upp hundarna på de marker som används på VM och dessa tävlingsdagar gick hyggligt för mig och Elva då hon på andra dagen gick i släpp mot en liten skarpsprungen  bretonhane, men det var Elva som hittade fågel x2 och skötte sig med den äran och fick ett Excellent i betygsprotokollet. Micke och Klimp hade inte riktigt den tur som behövdes för de hittade ingen fågel på den tid som erbjöds. Jag vet inte riktigt vilka placeringar det blev men det var många som gick till pris över dessa dagar och vi svenskar med kontinentala hundar lyckades bara skarpa ihop ett Tres bon och ett Excellent på fyra hundar och två provdagar så det räckte dåligt till i lagstriden..

VM invigningen som var på fredag gick ganska så smidigt och även denna gång så var vi mäkta stolta då vi gick in med hundarna och fick sjunga vår nationalsång. Ja… det var Du Gamla Du Fria som spelades trots vi var en brokig samling av nationaliteter i det svenska laget eller vad sägs om… En Iranier, en Dansk, en Norsk och så resten av oss som jag tror var födda i Sverige.:-)

Lördag och första VM dagen började som det brukar, i ett litet halvkaos, men då jag haft förmånen att vara med några gånger nu så har man vant sig och tog inte så allvarligt på, att det mesta var försenat. När det väl började springas med skyltar som det stod vilket batteri/parti som skulle åka iväg blev det däremot bråttom och allt skedde med en väldig fart. Parkeringen som de flesta bilar (kanske ett hundratal) stod på var kanske inte större än ett normalt småstadstorg och då partierna skulle iväg så var det nästan samtidigt och då gällde det att kroka på rätt karavan för annars så blev det bekymmersamt att hitta rätt.

När vi väl var ute i provmarkerna, som bestod av ganska så små fält inbäddade mellan ridåer av buskar och träd och hela tiden i en lutning som såg ut som en ordinär slalombacke så gick det riktigt smidigt. Tävlingsledningen hade ordnat med folk som hämtade upp de som skulle ut i släpp och vi knöddes in parvis i en liten jeep där bäst före datum hade upphört för länge sedan och blev utkörda till det område som skulle sökas av.

För det svenska laget denna dag så gick det riktigt hyggligt då tre av fyra startande ekipage av de kontinentala hundarna gick till pris och fick göra den obligatoriska vattenapporten på eftermiddagen. Att se en nervös Micke med Klimp göra detta värmde, och när Mickes sista kommando ”Kom till pappa” fick Klimp att komma och lämna av så var jublet stort i det svenska lägret.

Som vanligt så bestod VM:s andra dag av St:Hubertus tävlingen och då var vi som bara deltog i det vanliga VM:et på plats att stötta Jimmy, Amir, Agneta och Katarina som var de svenska deltagarna.

St:Hubertus tävlingen för er som inte känner till detta går i stora drag ut på att man jagar med egen hund och blir bedömd av två domare med hänsyn taget till effektivitet, säkerhet och stil. Max poängen är hundra och är då fördelad på både förare och hund. Detta är ett riktigt trevligt sätta att prova på och nere i Europa så är det en riktigt stor provform där det är många nålsögon under lång tid som man ska passera för att komma med på de stora tävlingarna.

JImmy och Hedängens G Tosca (Elsa) var på plats i år också och gjorde sitt bästa men tyvärr så fann de ingen fågel i den terrängen som de blev tilldelade. Elsa sökte riktigt bra och de fick nästan en halvtimmes släpptid  (20 min är normalt) men tyvärr så blev det inte som vi hade hoppats på.

För Amir och hans Irländska setter Remkilens Qviss så gick det bättre. Partiet som de startade i hade marker där de hittade bra med fågel och då han efter att tiden var ute kunde redovisa två skjutna Redlegs med två skott så visste vi att han låg bra till… 🙂

När väl alla partier var klara så blev det barrage mellan partivinnarna (Amir, Robert Brennan från Norge och en Italienare med en Breton) och när detta var klart så stod Amir som slutsegrare…Tjohooo!!!

Naturligtvis så blev det lite firande på kvällen med lite bättre mat än pizza som var på planeringen denna dag. Amir bjöd på champagne och gratulationerna höll på länge i en tillställning där de flesta i det svenska laget hade slutit upp, men det fick ju tyvärr ske med måtta då det återstod en dag av tävlandet.

Måndag och sista dagen av tävlingarna började med något så ovanligt som att redan tio minuter efter meddelad avresetid så kom sig alla partier iväg. Resan uppför smala serpentinvägar gick som vanligt i en hisnande fart och väl framme så kom allt igång riktigt snabbt. Micke och Klimp lyckades riktigt bra igen, men i det släppet som jag var ute i så hade vi lite otur, då jag anmälde point till domaren och rusade iväg för att avveckla detta kom parkamraten och gick förbi Elva och reste fåglarna…. Parkamraten blev diskvalificerad och Elva fick fortsätta men tyvärr hittade vi inte någon mer fågel trots att domarna gav oss bra med tid..  Så kan det va!!

Men nog hade det gått riktigt hyfsat för det svenska laget, eller vad sägs om detta…

Anders Due och Krageborgs Chivas             2 x Excellent    

Michel Sjölander och Red garlics Klimp     2 x Tres bon

Peter Nilsson och Pålamalmens Elva          1 x Tres bon             

Dessa priser räknas sedan om i poäng för att skilja om platserna både i den individuella tävlingen och i lagtävlingen och när vi räknat lite så förstod vi att vi låg bra till.

Senare på kvällen så var det prisutdelning och VM bankett och alla hyllades som sig bör.

Det svenska laget fick denna gång besöka prispodiet ett flertal gånger och det är tur att vi var begåvade med öron för annars så hade nog leendena i våra ansikten fått mungiporna att mötas någonstans mitt på skallen… eller vad sägs om detta…

Anders Due kom total 2:a i den individuella tävlingen.

Svenska kontinentala laget 2:a

Amir 1:a och världsmästare i St:Hubertus      

Katarina 3:a i St: Hubertus Spaniel

Katarina och Agneta 2:a i lag St:Hubertus Spaniel

Det finns så mycket mer att berätta om men jag har försökt att hålla mig till de kontinentala deltagarna. Men det måste ändå nämnas att Agneta med sina Irsk. från Red Garlics lyckades fantastiskt bra under hela veckan…Stort Grattis..

Vi Bretonägare kan återigen sträcka på oss för världsmästare individuellt blev även i år en Breton vid namn Laf od Pantica som kommer från Ukraina och hade en Italiensk handler.

Så var det över för denna gång… de 200 milen hem gick ganska så lätt och gött va det för den resa som vi hade på hemvägen förra året var inget som vi ville uppleva igen.

Nästa år så kommer VM att avgöras i Serbien under Schweizisk flagga och man kan ju hoppas att gökurens mästare kan klockan.. 🙂

 

Peter och Elva      

 

En lycklig Amir

En lycklig Amir

 

Nya och gamla världsmästare i StHubertus

Ny och gammal världsmästare!

 

vm14.03

Micke och Klimp

vm 14 051

Elva

vm 14 059

Stolta svenskar

                                                                                      vm14.02

Back To Top