Lofsdalen i september

Förra helgens jakt i Lofsdalen artade sig riktigt bra. Redan på marschen upp till fjället, fattade kompisens hund Zäta sitt första stånd längs stigen. Vi gick på ståndet och min kompis Johnny fick skjuta en fin ungtjädertupp. Dagen började strålande! Början av förmidagen hade vi flera lyckade fågeltagningar, men sen blev det väldigt tomt på fågel.

Vid lunchdags tog vi oss en rejäl rast som vanligt. Först med många historier och skratt.  Sen tog vi förstås en härlig tupplur. Att sova på fjället tycker jag alltid är lika skönt och välgörande för både människor och hundar. Men denna rast var alla tre hundarna väldigt oroliga och kunde inte koppla av alls. Gång på gång drog de iväg några steg upp mot vinden. Vi fick härja flera gånger på dem att de skulle lägga sig att sova.

Efter tuppluren tog vi en kopp kaffe och började plocka ihop vårt pick och pack. Då tittade jag på Zäta som var tre meter ifrån oss.

-Men kolla på Zäta, han står ju, sa jag.
– Nej, han pissar, sa Johnny.
– Så länge?? , sa jag.

Sen blev det fart på oss. Johnny kom snabbt upp på benen medan Ulf och jag famlade efter bössorna. Innan vi visste ordet av rasslade 10 ripor upp runt om oss på alla håll. Johnny var snabb och fick till en double, och insåg sen, att han stod helt i vägen för oss. Så han kastade sig ner på marken och kved av skratt. Tyvärr var det försent. Så åtta ripor flög skrattande iväg ifrån oss.

Tänk under hela vår lunchrast hade vi haft hela ripflocken runt omkring oss på några meters håll. Inte undra på att hundarna var oroliga!