skip to Main Content
VM För Stående Fågelhundar I Serbien 2019

VM för Stående Fågelhundar i Serbien 2019

För ca 7 år sedan kom jag och min fru Susanne Larsen Löfgren i kontakt med Peter Nilsson och Johanna Olofsson då vi just skaffat vår första Breton Gaia. Något år senare köpte vi ytterligare en Breton som hette Almkullens Embla från Peter & Johanna. Båda två är väldigt duktiga uppfödare och hunddressörer och vi har lärt oss massor på deras hundträffar och inte minst köpt en hund från Almkullen med extremt mycket fart och jaktlust i. Vid ett av de första tillfällena berättade Peter att han deltagit i VM för Stående Fågelhundar med Pålamalmens Elva och vi förstod att då vet man hur en hund ska dresseras för att nå framgångar på jakt och vid prov, vi blev väldigt imponerade. Då föddes en tanke i mitt huvud att jag också ville gå ett VM någon gång om vi fick rätt material, d.v.s. rätt hund.

Så kom kval till VM i september på Långtora och nu tyckte vi det var dags att delta i kvalet med Gaia, och hon kvalade in som en av 4 hundar till årets VM i Serbien. Övriga deltagare var Amir Saidizand med sin Breton Mustang, Tommy Wingren med sin långhåriga Vorsteh Jamal och Anders Due med sin strävhåriga Vorsteh Michael. Amir och Tommy blev även Sveriges representanter i VM i Hubertus.

Själva proven utförs i parsläpp liknande våra Segrarklassprov (d.v.s. en tävling), förutom Hubertus där det är enkelsläpp där du jagar över dig egen hund, båda i ca 15 min och uppvisar hundarna inte tillräckligt god reviering så åker man ut ganska snabbt. Tomstånd, stötar och eftergångar är omedelbart diskvalificerande liksom övriga regelbrott som vi är vana vid här hemma. Under dessa 15 min ska revieringen vara fläckfri och man måste hitta och sköta fågel under denna tid annars blir man inte placerad.

Gaia, i spänd förväntan

Varken i Medelhavscupen, som är en sorts träningsprov inför själva VM, Hubertus eller VM lyckades någon av de svenska ekipagen att bli placerade. Amir/Mustang hade nog den bästa chansen på VM i Hubertus med lyckad fågelsituation på rapphöns och en misslyckad situation på fasan. På Hubertus måste man fälla minst en helst två fåglar för sin hund och det var bara fasan som räknades. Fasanen ville inte lyfta och Mustang apporterade fågeln utan att den lättat från backen. Trött och nyutsatt fasan var den teori Amir hade och han var väldigt ledsen eftersom Mustang hade uppvisat en exemplarisk reviering.

Detta är ett litet utdrag från ett längre referat som kommer i Bretonbladet i december.

Helge Larsen

Back To Top