Den VILDA jakten!

Jakthistorier och foton – Bidrag från Bretonklubbens medlemmar

Tanken slog mig, vad har jag gjort!
Satt och läste på Dansk Bretonklubbs hemsida att de förlängt anmälningstiden för markpröve och i ett nafs anmälde jag Nellie till öppenklass.
Resesällskap ordnat, boende och jubileumsmiddag bokad.
Bäst att checka av Nellies fältarbete före avresa så träning bokades hos Peter och Johanna på Almkullens kennel. Ömsom vin ömsom vatten heter det väl, men med mig fick jag i alla fall  bra målbilder och kommentaren KÖR SÅ DET RYKER!

I sista stund kunde inte mitt sällskap följa med p.g.a. sjukdom, tråkigt. Men att jag skulle backa ur nu, nej iväg bar det. GPSen inställd på platsen där utställningen och det officiella öppnandet av jubileet skulle vara. Väl där fick jag min värd presenterad för mig, Poul Vestervang Christoffersen , kennel Stevnåen´s. Klockan 17.00 startade utställningen med hanarna, på plats träffade jag fler svenska deltagare, Kjell, Lennart, Brita-Lena och Agneta. Synd att inte fler svenskar tagit tillfället delta. 

Det blev en lång paus mellan hanhund och tikbedömningen, och den fylldes med flera tal.  Klockan gick och jag börjar tröttna, 22.00 gav vi upp och åkte hem till Poul. Lite frusen var det gott att få i sig en mugg te. Jag var lite nervös redan innan för hur det skulle gå på provet så det blev inte bättre av att Poul berättade att vid inventering av den marken Nellie skulle gå på innehöll ca 200 rapphöna, mycket hare och rådjur. Gissa om jag sov dåligt den natten. 

07.15, trött!!!  Avfärd mot vandrarhemmet där frukost och upprop väntade. Efter att ha käkat frukost och packat sin lunch samlades alla ute för att lyssna på fantastisk hornblåsning och upprop. Sju grupper skulle iväg till sina marker. Vår grupp skulle åka längst sträcka ca sex mil, så vi var i stort sett första grupp iväg och iväg bar det.  DEN VILDA JAKTEN gick i 130km/tim, med omkörningar, avfarter och korsningar ( ja just ja i korsningar och avfarter höll vi nog rätt hastighet) men att köra i karavan var en upplevelse i sig. Väl framme kändes det lätt som en plätt att få starta Nellie i jämförelse med resan. Fält med betor, rapps och stubb. (Hon skötte sig bra för övrigt, dock ej för fågel) 

Klockan 16.00 skulle dagens final avhållas vid Valö slott, då skulle alla grupper finnas på plats. Så alla packar in sig i sina bilar och resan tillbaka tro det eller ej gick i 130km/tim igen. Vi klarade det! Inga olyckor.

En fantastisk uppslutning vid finalen gjorde prisutdelningen till något extra (tror jag) för de som gick till pris. Massor av applåder. Under prisutdelningen träffade jag Pouls sambo Karen som jag frågade i förbigående om folk kommer klä upp sig inför middagen, hennes blick och ansiktsutryck talade för sig, hon trodde att jag inte hade med mig något ombyte. Jag fick snabbt lugnat henne med att förklara att visst fanns det kläder i bagaget.

Väl hemma hos Poul o Karen fick vi 45 min att duscha, mata hund och natta dem. Sen bar det iväg med skjuts till festplatsen i Köge.  På plats så försvann mina värdar till honnörsbordet och kvar blev jag, men till min glädje fick jag plats bredvid Kjell och Brita-Lena. Danska språket klarar jag ganska bra men alltefter som kvällen gick blev det lite svårare att förstå!!!

Menyn var gjord av en populär dansk tv kock kallad GUF. Det blev tre rätters, om man kan kalla det för det när det var buffé.
Talen avlöste varandra, utmärkelser och prisutdelning. Sen blev det dans, jag hade inte dansat sedan World Dog Show i Herning för flera år sedan och det märktes, det fick räcka med en dans.

Mina bordsgrannar gav sig av för att vara utvilade inför vinnarklass dagen efter. Tröttare och tröttare blev jag och med tanke på att jag knappt sovit natten innan, kände jag mig asocial. Så Kl.00.30 blev det till att ta en taxi tillbaka till Nellie och sängen. 

Upp med tuppen, söndagsmorgon och idag väntar vinnarklass. Samma procedur som på lördagen gemensam frukost och lunchpackande, upprop och karavan. Båda dagarna hade vi utmärkt provväder.  Denna karavan avlöpte i LAGOM hastighet. Jag skulle titta på en fransk hane som kanske kan vara intressant för svenska tikar.  Jag träffade den franske exteriördomaren Michel Corre som också åkt ut för att se denne franska jycke.( Vi pratade lite om exteriören på Nellie och han tyckte det var synd att hon inte ställts ut på fredagen). Snopna blev vi när hanhunden åkte ut efter 5 min. Det var inte hans dag.

Jag beslutade mig då vid lunch att bege mig hemåt i lugn och ro. Totalt körde jag 106 mil ensam och det är faktiskt ganska tråkigt att inte ha någon att dela upplevelser med, så nästa gång skall jag ha resesällskap med för Danmark kommer att få besök av oss igen.

Denna helg var intensiv, lärorik och jag fick fullt av nya vänner. Säga vad man vill om Facebook men att träffa ”vänner”  med samma intresse för Breton från Tyskland, England och Danmark live var så trevligt.

 Eva Olausson med Tresallier Flitters, Nellie